Twitter Lists är i en mening listor på twitter-användare, som vem som helst kan göra och som vem som helst (om listan är offentlig) sen kan prenumerera på. Se till exempel min lista på matbloggare, kockar och andra spännande människor som har med mat att göra, som jag har börjat på. Det finns i princip inga begränsningar för listorna, du behöver inte följa de som du lägger till en lista. Detta betyder att du kan göra en lista på svenska journalister utan att behöva se alla dessa journalisters uppdateringar i din feed.

Varför är nu detta så revolutionerande (Robert Scoble, t ex, menar att Google Reader i och med Lists blir onödigt)? För det första underlättar det för användaren att kunna prenumerera på listor med kanske 40 bra twittrare direkt istället för att först jaga runt och mest hitta folk som inte riktigt intresserar. Men framför allt förändras dynamiken i tjänsten i grunden när det inte längre primärt handlar om att följa enskilda användare utan grupper av användare.

Vad är riskerna? Risken är att mindre twittrare förblir små och får det svårare att ta sig fram och göra sig hörda. Hamnar man inte på en inflytelserik lista kommer man kanske inte att synas lika fort som man annars skulle ha gjort. Å andra sidan kan det få motsatt effekt. Det räcker med att någon med en populär lista får upp ögonen för och lägga till dig på sin lista för att få mycket större spridning.

Är detta framtiden? Sannolikt inte, men det ändrar definitivt spelplanen.

Läs mer på mashable, TechCrunch. Tweetdeck jobbar på att inkludera Lists i sin applikation, så gör även Tweetie.

Det finns redan en katalog för listor: Listorious. Lägg till dina listor, hitta populära som andra har gjort! Se mina listor: http://twitter.com/gbergin/lists

[tags]google, gman, utopi, dystopi[/tags]

Men den främsta skillnaden är att Google är ett företag som tillhandahåller en tjänst (helt gratis för övrigt), som många råkar tycka om att använda. Det står alla internetanvändare helt fritt att använda någon annan sökmotor, mailklient, kalender och nyhetskälla, till exempel yahoo, microsoft live eller ask.com, om man inte tycker om Googles beteende. (Glöm inte heller att den lagring som detta gäller endast sker för de användare som frivilligt bett om det.) Detta står i kontrast till EU, eller Sverige för den delen, som på ett helt annat sätt har ansvar för sitt agerande gentemot medborgarna och vår integritet, där ett liknande förslag inte alls handlar om frivilliga avtal på samma sätt.

Man undrar om inte EU-tjänstemännen ser ironin i det hela?

[tags]google, datalagring, eu, demokrati[/tags]