Förslaget att mobbare, remedy istället för den mobbade, ska tvingas byta skola, som det skrevs om igÃ¥r tycker jag är ett stort steg framÃ¥t. Det är viktigt att försöka arbeta med hela klassen eller skolan för att motverka mobbningen, men än viktigare är den utsatta eleven och dennes situation och det kan säkerligen i flera fall göra stor skillnad för honom eller henne att fÃ¥ stanna kvar pÃ¥ skolan medans mobbarna fÃ¥r flytta till en annan. Men jag tror att denna situationen är ett undantag. En mobbad elev har med stor sannolikhet inte särskilt mÃ¥nga vänner pÃ¥ sin skola, medan mobbaren däremot oftast är en relativt “populär” person (nu utgÃ¥r jag frÃ¥n egen erfarenhet). Det kan bli väldigt svÃ¥rt för den utsatta eleven att skaffa vänner och bygga upp sitt självförtroende när större delen av klassen/skolan kommer se honom eller henne som “den som körde bort vÃ¥r kompis”. Det är dessutom svÃ¥rt att urskilja vilka som är aktiva mobbare och vilka som “bara hänger med”, vilket gör det komplicerat att bestämma vem som ska förflyttas. Jag försöker inte ta mobbarna i försvar, men det är viktigt att utgÃ¥ ifrÃ¥n flera olika synsätt när mobbning diskuteras, för det är ett av de minst svartvita problemen idag.
Jag läste för ett tag sen i Asahi Shimbun en krönika skriven av en psykiatriker om just mobbning. Hela texten, som är skriven som ett brev till mobbare, är läsvärd, men eftersom den är på japanska och inte är översatt så jag nöjer mig med sista stycket:
Men, jag vill att du stannar upp och tänker efter. Vill du verkligen bli en person som sårar andra även som vuxen? Fortsätter du att mobbas finns det säkerligen saker som kommer gå dig förlorade. Medvetenheten om att du själv är viktig och har ett oersättligt värde som människa kommer framförallt skadas. Om du inte vill tappa det värdet inför dig själv, om det finns en vilja hos dig att ha egna, verkliga känslor, måste du tydligt ändra din inställning och ha modet att sluta mobbas.
[tags]mobbning, jan björklund, politik, samhälle, skolan, skolpolitik[/tags]
