Monthly Archives: December 2006

The End of Saddam

Då var det gjort. Saddam hängdes nu på morgonen irakisk tid. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna inför det, try men läskigt nog är jag lite för likgiltig för att jag ska känna mig bekväm med det. Jag är starkt emot dödsstraff i alla lägen, men jag har lite svårt att känna empati i det här fallet. Det är såklart rätt förståeligt, men jag kan inte hjälpa annat än att känna lite skuldkänslor för det.

Nåja. Det ska ha gått fort, enligt vittnen. Men han hann i alla fall utropa några sista ord:

Gud är stor, nationen kommer att segra, Palestina är arabiskt!

[tags]saddam, dödsstraff, irak[/tags]

The End of Saddam

Då var det gjort. Saddam hängdes nu på morgonen irakisk tid. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna inför det, pharm men läskigt nog är jag lite för likgiltig för att jag ska känna mig bekväm med det. Jag är starkt emot dödsstraff i alla lägen, men jag har lite svårt att känna empati i det här fallet. Det är såklart rätt förståeligt, men jag kan inte hjälpa annat än att känna lite skuldkänslor för det.

Nåja. Det ska ha gått fort, enligt vittnen. Men han hann i alla fall utropa några sista ord:

Gud är stor, nationen kommer att segra, Palestina är arabiskt!

[tags]saddam, dödsstraff, irak[/tags]

Mobbning – inte ett ensidigt problem

Förslaget att mobbare, store istället för den mobbade, sales ska tvingas byta skola, som det skrevs om igår tycker jag är ett stort steg framåt. Det är viktigt att försöka arbeta med hela klassen eller skolan för att motverka mobbningen, men än viktigare är den utsatta eleven och dennes situation och det kan säkerligen i flera fall göra stor skillnad för honom eller henne att få stanna kvar på skolan medans mobbarna får flytta till en annan. Men jag tror att denna situationen är ett undantag. En mobbad elev har med stor sannolikhet inte särskilt många vänner på sin skola, medan mobbaren däremot oftast är en relativt “populär” person (nu utgår jag från egen erfarenhet). Det kan bli väldigt svårt för den utsatta eleven att skaffa vänner och bygga upp sitt självförtroende när större delen av klassen/skolan kommer se honom eller henne som “den som körde bort vår kompis”. Det är dessutom svårt att urskilja vilka som är aktiva mobbare och vilka som “bara hänger med”, vilket gör det komplicerat att bestämma vem som ska förflyttas. Jag försöker inte ta mobbarna i försvar, men det är viktigt att utgå ifrån flera olika synsätt när mobbning diskuteras, för det är ett av de minst svartvita problemen idag.

Jag läste för ett tag sen i Asahi Shimbun en krönika skriven av en psykiatriker om just mobbning. Hela texten, som är skriven som ett brev till mobbare, är läsvärd, men eftersom den är på japanska och inte är översatt så jag nöjer mig med sista stycket:

Men, jag vill att du stannar upp och tänker efter. Vill du verkligen bli en person som sårar andra även som vuxen? Fortsätter du att mobbas finns det säkerligen saker som kommer gå dig förlorade. Medvetenheten om att du själv är viktig och har ett oersättligt värde som människa kommer framförallt skadas. Om du inte vill tappa det värdet inför dig själv, om det finns en vilja hos dig att ha egna, verkliga känslor, måste du tydligt ändra din inställning och ha modet att sluta mobbas.

[tags]mobbning, jan björklund, politik, samhälle, skolan, skolpolitik[/tags]

Mobbning – inte ett ensidigt problem

Förslaget att mobbare, remedy istället för den mobbade, ska tvingas byta skola, som det skrevs om igår tycker jag är ett stort steg framåt. Det är viktigt att försöka arbeta med hela klassen eller skolan för att motverka mobbningen, men än viktigare är den utsatta eleven och dennes situation och det kan säkerligen i flera fall göra stor skillnad för honom eller henne att få stanna kvar på skolan medans mobbarna får flytta till en annan. Men jag tror att denna situationen är ett undantag. En mobbad elev har med stor sannolikhet inte särskilt många vänner på sin skola, medan mobbaren däremot oftast är en relativt “populär” person (nu utgår jag från egen erfarenhet). Det kan bli väldigt svårt för den utsatta eleven att skaffa vänner och bygga upp sitt självförtroende när större delen av klassen/skolan kommer se honom eller henne som “den som körde bort vår kompis”. Det är dessutom svårt att urskilja vilka som är aktiva mobbare och vilka som “bara hänger med”, vilket gör det komplicerat att bestämma vem som ska förflyttas. Jag försöker inte ta mobbarna i försvar, men det är viktigt att utgå ifrån flera olika synsätt när mobbning diskuteras, för det är ett av de minst svartvita problemen idag.

Jag läste för ett tag sen i Asahi Shimbun en krönika skriven av en psykiatriker om just mobbning. Hela texten, som är skriven som ett brev till mobbare, är läsvärd, men eftersom den är på japanska och inte är översatt så jag nöjer mig med sista stycket:

Men, jag vill att du stannar upp och tänker efter. Vill du verkligen bli en person som sårar andra även som vuxen? Fortsätter du att mobbas finns det säkerligen saker som kommer gå dig förlorade. Medvetenheten om att du själv är viktig och har ett oersättligt värde som människa kommer framförallt skadas. Om du inte vill tappa det värdet inför dig själv, om det finns en vilja hos dig att ha egna, verkliga känslor, måste du tydligt ändra din inställning och ha modet att sluta mobbas.

[tags]mobbning, jan björklund, politik, samhälle, skolan, skolpolitik[/tags]

Light to Unite

Jag blev av kulturrevolution.se tipsad om sidan och kampanjen Light to Unite som läkemedelsföretaget Bristol-Myers anordnar under helgtiden. Tänd ett virtuellt ljus så skänker de en dollar till AIDS-forskning, view men du kan bara gör det en gång, så sprid vidare!