Category Archives: Teknik

Att göra en podcast

En del av min tid ägnar jag åt två podcasts. Den första, diagnosis  som gjorde premiär i början av 2013, är PK-podden, en något glättig ständigt pågående diskussion om om politik med två goda vänner. Den andra utförs inom ramen för mitt jobb, handlar om finansiella marknader generellt och företagsobligationer specifikt och heter Kreditvärden.

1527556_735024559850532_2005794362_nJag har fått frågor några gånger om det tekniska kring poddandet – vilken utrustning som krävs, hur man redigerar och slutligen var man ska publicera sin produkt. Eftersom jag ändå då har skrivit lite om det tänkte jag att jag ändå skulle samla det i en bloggpost för allmän beskådan. Tänk på att det här endast är mina erfarenheter, baserade på hobbyproduktion och handlar om främst “konversationspoddar”.

Båda webbsidorna pkpodden.se och kreditvarden.se är baserade på wordpress och ligger på webbhotell (City Network respektive binero). Det går såklart att använda andra system för att publicera en webbsida, men wordpress är det jag använt i många år så det är det som gäller här.

För att publicera på iTunes och liknande tjänster så att folk kan prenumerera (viktigt) är det lite extra pill utöver att bara publicera inlägg på sin wordpress-sajt. För själva poddandet använder jag ett plugin till wordpress som heter Blubrry/Powerpress: http://www.blubrry.com/. Då får man även statistik gratis utöver att den gör en feed som lirar med iTunes. Använder man wordpress.com finns en inbyggd lösning, som jag inte har någon erfarenhet av, men om den kan man läsa mer här.

Det finns andra lösningar för publicering och lagring av ljudfiler, som libsyn och svenska Acast, med för- och nackdelar. Jag fortsätter med blubrry mest för att det skulle kosta mig för mycket i främst tid att undersöka andra lösningar.

Jag/vi spelar in och klipper avsnitten i ett program som heter Audacity. Det är gratis, men med ett gränssnitt som varken är särskilt estetiskt tilltalande eller det mest användarvänliga, men för enkel redigering av den typen av podcasts som jag gör funkar det fint. Här vet jag det finns andra, som eventuellt är bättre, men de är dyra. Proffs (This American Life) använder till exempel http://www.avid.com/us/products/family/pro-tools/.

Skärmdump 2014-09-24 21.39.32Så till själva utrustningen. Jag beställde via thomann.de – sjukt trevlig personal som jag mailade med en del för att få förslag på prisvärd utrustning för våra behov. Är man intresserad och okunnig går det också att själv maila sweden@thomann.de och se om de kan föreslå olika lösningar, till exempel med endast en mikrofon som läggs på bordet mellan de som samtalar. Se bilden till höger (klicka för större version) för den beställning som jag senast gjorde på ett helt “kit” med fyra mikrofoner.

Vid inspelning, se till att få med alla ingångar/mikrofoner som separata spår i Audacity eller det redigeringsprogram som används. Det finns oftast ett val i närheten av där man väljer vilken ingång man ska ha (med vår mixer heter den i04). Vi justerar ljudet på alla talspår med en effekt som i Audacity heter kompressor, för att jämna ut volymen både mellan olika talare och över tid om någon svajar fram och tillbaka till mikrofonen. Det finns många olika avancerade guider för kompressorn, men ett bra gränsvärde för brus har för mig varit ca -25 decibel. När jag har redigerat klart exporterar jag ljudet till en fil, oftast en mp3 med konstant bitrate på 96kbps.

Sen ska man ju helst ha något innehåll att fylla sin ljudfil med, men där har jag svårare att skriva en guide. Det finns många som gör betydligt mer framgångsrika poddar än jag, men tekniskt tycker jag både PK-podden och Kreditvärden håller relativt hög klass.

Det här får gärna vara ett levande dokument, så kom gärna med frågor eller kommenterar så lägger jag till sådant som verkar krångligt för andra.

Happy podding!

The social network, or Wall Street 2

Wall Street 2. What did it tell us about our the spirit of the time we live in, the way the original did about the yuppie culture and 1980’s optimism? I haven’t seen it so I can’t tell you for certain, but from what I’ve read the answer to that question should be ‘nothing’.

Last night I saw the social network. A new movie about the beginning of Facebook and its founder Mark Zuckerburg, by Aaron Sorkin, most famous for creating West Wing. I realized that this is the film that will be seen as the to capture the essence of the business environment going into the 2010s (unfortunately the essence seems to involve 0 smart women, but that is the subject for another blog post). In many ways, Sorkin has created a Wall Street for our times.

Most obvious, both Wall Street and the social network are treating the most hyped industries of their respective times. The 80s was a time defined by the artificial engine of the financial sector. There was a lot of ingenuity and if you were smart and ambitious, it was clear that you were supposed to work on Wall Street. While there are many things that define the first decade of the 21st century, the internet start-ups had a significant impact on the way business is being done now and completely changed the way people communicate with eachother. The most coveted job by college students, even business majors, is one at Google.

Gordon Gekko, the idolized antagonist of Wall Street, and Sean Parker, the founder of Napster who in the social network is portrayed as a socially savvy but slightly paranoid entrepreneur, share their dislike for the old way of doing business. Gekko stands up at a shareholders’ meeting and calls for a new era of business. One where greed is the guiding principle and there is no place for inefficient companies. Sean Parker, similarly, points an actual fuck you to the venture capitalists that cheated him, representing the entrepreneur as the clarifying hero of our time.

Most importantly, I think this movie will inspire a lot of people in the same way Wall Street did back in the 80s. Even if the financial sector of today was possibly deterred by the way Wall Street ended, many of those who came to work for the banks, hedge funds and investment companies were inspired by the terrific devotion and intelligence of Gordon Gekko. He was a maverick who did something new and nothing was to stand between him and his idea. The nerds and entrepreneurs who look up to Zuckerberg will mainly see his hard work and his strong belief in what he is trying to achieve with Facebook. The intelligent maverick is still the hero, but has changed from disruptive to a constructive force in society.

Zuck

I was able to see the social network thanks to Netopia, who arranged the preview.

Twitter Lists

Igår fick alla twitter-användare tillgång till Twitter Lists. Det är den nyaste och utan tvekan mest spännande förändringen på Twitter.com sen de integrerade användningen av @ före användarnamn som “officiell slang” och gjorde det till länkar.

Twitter Lists är i en mening listor på twitter-användare, decease som vem som helst kan göra och som vem som helst (om listan är offentlig) sen kan prenumerera på. Se till exempel min lista på matbloggare, no rx kockar och andra spännande människor som har med mat att göra, here som jag har börjat på. Det finns i princip inga begränsningar för listorna, du behöver inte följa de som du lägger till en lista. Detta betyder att du kan göra en lista på svenska journalister utan att behöva se alla dessa journalisters uppdateringar i din feed.

Varför är nu detta så revolutionerande (Robert Scoble, t ex, menar att Google Reader i och med Lists blir onödigt)? För det första underlättar det för användaren att kunna prenumerera på listor med kanske 40 bra twittrare direkt istället för att först jaga runt och mest hitta folk som inte riktigt intresserar. Men framför allt förändras dynamiken i tjänsten i grunden när det inte längre primärt handlar om att följa enskilda användare utan grupper av användare.

Vad är riskerna? Risken är att mindre twittrare förblir små och får det svårare att ta sig fram och göra sig hörda. Hamnar man inte på en inflytelserik lista kommer man kanske inte att synas lika fort som man annars skulle ha gjort. Å andra sidan kan det få motsatt effekt. Det räcker med att någon med en populär lista får upp ögonen för och lägga till dig på sin lista för att få mycket större spridning.

Är detta framtiden? Sannolikt inte, men det ändrar definitivt spelplanen.

Läs mer på mashable, TechCrunch. Tweetdeck jobbar på att inkludera Lists i sin applikation, så gör även Tweetie.

Det finns redan en katalog för listor: Listorious. Lägg till dina listor, hitta populära som andra har gjort! Se mina listor: http://twitter.com/gbergin/lists

Gman

På tal om det jag skrev angående Googles datalagring och affärsidé som går mer och mer mot någon slags allt-i-allo-tjänst hittade jag den här videon idag, medical som ankyter ganska mycket till just det. Själv tycker jag det är grymt att de utvecklar fler olika produkter, no rx som dessutom är sammankopplade, sovaldi sale men riktigt så som visas här kanske är lite väl långt…

[tags]google, gman, utopi, dystopi[/tags]

Definitioner

Borde egentligen ligga och sussa, seek men vill bara kort kommentera EUs angrepp på Googles utökade lagring och hantering av information om hur folk söker på Google och använder deras tjänster i övrigt. Till att börja med behöver jag knappast påpeka hur motsägelsefullt det är, physician med tanke på EUs egna förslag om teledatalagring, discount för det har så många redan gjort.

Men den främsta skillnaden är att Google är ett företag som tillhandahåller en tjänst (helt gratis för övrigt), som många råkar tycka om att använda. Det står alla internetanvändare helt fritt att använda någon annan sökmotor, mailklient, kalender och nyhetskälla, till exempel yahoo, microsoft live eller ask.com, om man inte tycker om Googles beteende. (Glöm inte heller att den lagring som detta gäller endast sker för de användare som frivilligt bett om det.) Detta står i kontrast till EU, eller Sverige för den delen, som på ett helt annat sätt har ansvar för sitt agerande gentemot medborgarna och vår integritet, där ett liknande förslag inte alls handlar om frivilliga avtal på samma sätt.

Man undrar om inte EU-tjänstemännen ser ironin i det hela?

[tags]google, datalagring, eu, demokrati[/tags]