Rättssäkerhet och framförallt integritet är en fråga som har varit ytterst aktuell på sistone och trots att det är en av de frågor som jag känner allra starkast inför har jag inte ännu skrivit något om det. Det beror antagligen på att integritet för mig är en så självklar och fundamental rättighet att det närmast blir svårt att argumentera för det.
Det som främst har aktualiserat frågan om i vilken utsträckning man borde skydda medborgarnas integritet är förslaget från FRA, Försvarets Radioanstalt, att de ska få möjlighet att “avlyssna” kabeltrafik mellan Sverige och utlandet, samt den gamla Bodström-kvarlämningen, som tillåter buggning av misstänkta grova brottslingar efter domstolsbeslut, om det går igenom.
FRA lovar guld och gröna skogar och svär på att ingen information om oskyldiga svenska privatpersoner skall lagras. “Om någon inrikestrafik ändå slipper igenom dessa spärrar kommer den att förstöras så snart den påträffas.” säger de i klargörandena om sitt förslag på sin hemsida. I och med det erkänner de redan nu att även inrikestrafik kommer att lagras, trots att de kommer göra sitt yttersta för att förhindra det, vilket innebär att en tjänsteman på FRA kommer läsa det och sedan förhoppningsvis radera det. Problemet är att då har någon tagit del av det, nämligen tjänstemannen på FRA, och till skillnad från datorer kan inte vi människor radera information vi emottagit från vårt minne med en enkel knapptryckning. Det är omöjligt att säga i förväg hur väl den automatiska datalagringen kommer fungera och det finns inga garantier för att den kommer vara problemfri. Dessutom är automatisk datalagring i sig en ytterst oetisk företeelse, då våra privata brev och internetanvändning inte längre är privat, oavsett om datorn skickar det vidare till en tjänsteman eller inte. Det har ändå genomsökts och granskats. Ungefär som om en robot skulle öppna all din post och ögna igenom den, för att sedan låtsas som inget hänt eller göra en kopia och skicka till någon på ett postövervakningskontor. Då låter det genast inte lika oskyldigt, eller hur?
Med buggningen finns liknande problem och frågeställningar. Vid buggning, till skillnad från till exempel telefonavlyssning, tar man på ett helt annat sätt del av så kallad överskottsinformation, som kan vara helt oskyldig eller kanske hjälpa polisen med en orelaterad utredning. Hur överskottsinformationen än ser ut är det för mig en grov integretitskränkning att någon tar del av det, och framförallt, att det lagras. För mig är det också överträdelse på yttrandefriheten, som är en i vår grundlag inskriven mänsklig rättighet.
Säger vi inte stopp i tid och engagerar oss för att skydda våra basala rättigheter, finns det snart inget kvar att skydda.
[tags]integritet, buggning, FRA, mikael odenberg, thomas bodström, per ström, politik[/tags]
Efter fem års hårt arbete har vi äntligen fått en ny varningsskylt för radioaktiv strålning. Det är skönt att se att IAEA använder sin tid till nåt vettigt, istället för att försöka förhindra atomvapenutveckling.
