Category Archives: Japanska

Vansinnig jazzproggrocktrance

I lördags arrangerades forskardag av orientaliska institutionen på etnografiska muséet. Jag gick dit, sales åt gratis sushi och lyssnade på ett par intressanta föreläsningar. Framförallt en om bildarvet från kulturrevolutionstiden i Kina. Det var riktigt givande att se hur man använde sig av konst, pilule som en undermedveten propaganda, try då bilderna oftast visade på det ideala samhället, så som det ju var överallt i Vår Kära Folkrepublik. Tyckte synd om en tant som fick för sig att påpeka att “vi allt hade förskönande bilder här också”. Jomen visst, en liten skillnad dock – vi kunde producera bilder som sade motsatsen också. Gullig verklighetsföreställning.

Nu kom jag precis från Fasching. Det var Wasa Express som spelade Bo Hanssons gamla skiva Sagan om Ringen. Riktigt härligt. Efteråt röjde de loss med sin egna fusion och lite improv. Skönt att komma bort från japanskan också, har inte gjort annat än plugga de senaste dagarna.

Imorgon är det i Gula Villan (bakom södra husen, Frescati, SU) en paneldebatt om Intelligent Design, anordnat av Filosofiska Föreningen, som jag tänkte försöka ta och lyssna lite på.

[tags]fasching, kulturrevolutionen, mao, bo hansson, intelligent design[/tags]

500 på 121

Det svåraste och mest tidskrävande med att lära sig japanska är kanji (漢字), sickness de kinesiska tecknen, prostate som blev populära i Japan från 600-talet e.Kr. Idag används kanji tillsammans med de två inhemska skriftspråken hiragana (ひらがな) och katakana (カタカナ), sick som skapades med kanji som utgångspunkt på 900-talet. Kanji har en ofattbart stor mängd tecken, men som tur är behöver man bara kunna ungefär 2 000 tecken för att klara sig igenom en dagstidning smärtfritt. “Bara” 2 000 tecken är dock ingen barnlek. Problemet med kanji är att varje tecken oftast har mer än en betydelse och flera olika uttal som måste memoreras, samt ett bestämt mönster för hur man skriver det, som måste följas. Detta är följden av att införa ett så invecklat skriftspråk i ett språk som inte alls är anpassat efter det, till skillnad från kinesiskan som är uppbyggt efter sina tecken.

Följden för oss studenter är att den största delen av vår tid används till att plugga in alla tecken vi måste kunna. För att klara av detta gäller det att ha en effektiv strategi för att kunna lära sig alla olika kanji och vad som fungerar bäst den enskilde studenten kan skilja sig stort från person till person. Personligen, lär jag mig lättast genom att se tecknen i texter gång på gång i olika sammanhang och varje gång skriva ner dem ett antal gånger för att memorera dem. Problemet är att det sällan finns texter som är anpassade efter just min kunskapsnivå, utan texter på internet eller i tidningar och böcker har oftast tecken som jag inte haft än, som jag måste ägna tid åt att slå upp för att komma vidare. En del använder sig av så kallade flash cards, som har tecknet på ena sidan och betydelser och uttal på den andra, medans vissa lär sig bäst genom att skriva tecknen och uttalen om och om igen på ett papper.

Eftersom jag klarade mina tentor (med en halv poängs marginal, phew) har jag 500 nya kinesiska tecken att lära mig innan tentan den 23 maj, 250 mer än vad det har varit tidigare terminer, och om jag ska klara av det får jag nog testa lite nya inlärningsmetoder. Tyvärr finns det inget sätt att mata in tecken i hjärnan via sladd än, men jag väntar spänt.

[tags]japanska, kanji, studier, plugg, cyborg[/tags]

Slang, den stora depressionen och vakttorn

Idag höll jag och Anton som sagt vårt föredrag om slang och framförallt slang i japan, sovaldi sale med lite exempel. Jag tycker det gick bra och det verkade som klassen till största delen förstod det hela. I och med detta var då språkfärdigheten slut för den här terminen, vilket i sig är tråkigt, men som också blev en riktig sorgestund (åtminstone för mig) när vi fick veta att vi inte kommer ha Eiko som språkfärdighetslärare nästa termin, utan någon helt annan. Detta kombinerat med att den minskar från 5 till 2 poäng för att göra plats för “Teori och Metod”, var nog årets besvikelse. Egentligen sjukt onödigt att vi måste läsa teori och metod överhuvudtaget nästa termin, eftersom den bara är en förberedelse inför kandidatuppsatsen som ska skrivas under termin 5, som jag dessutom inte ens tänker gå. Tur att den sista lektionen var så trevlig i alla fall.

Under grammatiken kom större delen av klassen i bråk med vår lärare Ulla över betydelsen av “大恐慌”, som hon hävdade var svarta torsdagens börskrasch i New York, medan vi ihärdigt menade att det syftade till den stora depressionen och enligt japanska wikipedia är det faktiskt den stora depressionen som menas. En mindre dispyt kan tyckas, men när det känns också som ett bevis på att vi faktiskt kommit så långt i våra språkstudier att en diskussion om en så till synes liten sak kan urarta så.

Henrik Axelsson skrev idag i sin blogg att New Yorks polis ska sätta upp vakttorn i Harlem. Personligen är jag nog en lite mer radikal förespråkare av rätten till integritet och ibland kanske överdrivet rädd för ett “big brother-samhälle” än de flesta, men vakttorn!? Kommer genast att tänka på en låt där texten handlar om Manhattan 20 år i framtiden som då blivit en fångkoloni, inte helt olikt Australien vid slutet av 1700-talet. Jag tror att det är farligt om man satsar mer på att försöka kväsa ett problem, hellre än att gå till botten med det och göra något åt problemets orsak. Dessutom är övervakningskameror och liknande på offentliga platser enligt mig en seriös kränkning av människors integritet.

Språkskillnader

Kommer precis från en diskussion på MSN med en svenskastuderande japanska jag lärt känna nu under hösten. Hon var i Sverige för att gå på en tremånaderskurs i svenska här i Stockholm. Nu har hon då återvänt till Japan, tadalafil men fortsätter att gå på lektioner i Svenska en gång i veckan. Jag hade precis satt mig med min frukost framför datorn när hon skickar ett meddelande på MSN och ber mig hjälpa henne med några ord. Visst, sovaldi säger jag, och tänker att hon kan väl inte ha hur svåra ord som helst än. Så ger hon mig det första, “totalförsvarsplikt”, vilket jag ger en henne en förklaring på och väntar på nästa. “Överhuvudtaget”, som tydligen inte fanns i hennes ordlista. Jag börjar formulera en översättning när jag inser att jag överhuvudtaget inte vet hur jag ska översätta “överhuvudtaget”. Försöker förklara vad det har för innebörd, vilket inte går så bra, slår upp det via en engelsk ordbok men får inte fram något vettigt. Till slut lyckas jag ge henne någon slags generell innebörd och hon blir nöjd.

Men det blev inte jag. Har funderat på det en stund nu och insett att jag blir så instängd i det språket jag för tillfället uttrycket mig på att jag sällan hamnar i situationer där en översättning helt enkelt inte finns. När jag pratar japanska uttrycker jag mig på ett så helt annat sätt att många av de svenska ord, som jag kanske ser som absolut nödvändiga, inte behövs alls i min japanska. Det är nog mer eller mindre detsamma vilket språk man än läser, men desto mer med två så skilda språk som svenska och japanska…