Category Archives: Japanska

Det svÃ¥raste och mest tidskrävande med att lära sig japanska är kanji (漢字), sickness de kinesiska tecknen, prostate som blev populära i Japan frÃ¥n 600-talet e.Kr. Idag används kanji tillsammans med de tvÃ¥ inhemska skriftsprÃ¥ken hiragana (ひらがな) och katakana (カタカナ), sick som skapades med kanji som utgÃ¥ngspunkt pÃ¥ 900-talet. Kanji har en ofattbart stor mängd tecken, men som tur är behöver man bara kunna ungefär 2 000 tecken för att klara sig igenom en dagstidning smärtfritt. “Bara” 2 000 tecken är dock ingen barnlek. Problemet med kanji är att varje tecken oftast har mer än en betydelse och flera olika uttal som mÃ¥ste memoreras, samt ett bestämt mönster för hur man skriver det, som mÃ¥ste följas. Detta är följden av att införa ett sÃ¥ invecklat skriftsprÃ¥k i ett sprÃ¥k som inte alls är anpassat efter det, till skillnad frÃ¥n kinesiskan som är uppbyggt efter sina tecken.

Följden för oss studenter är att den största delen av vår tid används till att plugga in alla tecken vi måste kunna. För att klara av detta gäller det att ha en effektiv strategi för att kunna lära sig alla olika kanji och vad som fungerar bäst den enskilde studenten kan skilja sig stort från person till person. Personligen, lär jag mig lättast genom att se tecknen i texter gång på gång i olika sammanhang och varje gång skriva ner dem ett antal gånger för att memorera dem. Problemet är att det sällan finns texter som är anpassade efter just min kunskapsnivå, utan texter på internet eller i tidningar och böcker har oftast tecken som jag inte haft än, som jag måste ägna tid åt att slå upp för att komma vidare. En del använder sig av så kallade flash cards, som har tecknet på ena sidan och betydelser och uttal på den andra, medans vissa lär sig bäst genom att skriva tecknen och uttalen om och om igen på ett papper.

Eftersom jag klarade mina tentor (med en halv poängs marginal, phew) har jag 500 nya kinesiska tecken att lära mig innan tentan den 23 maj, 250 mer än vad det har varit tidigare terminer, och om jag ska klara av det får jag nog testa lite nya inlärningsmetoder. Tyvärr finns det inget sätt att mata in tecken i hjärnan via sladd än, men jag väntar spänt.

[tags]japanska, kanji, studier, plugg, cyborg[/tags]

Kommer precis frÃ¥n en diskussion pÃ¥ MSN med en svenskastuderande japanska jag lärt känna nu under hösten. Hon var i Sverige för att gÃ¥ pÃ¥ en tremÃ¥naderskurs i svenska här i Stockholm. Nu har hon dÃ¥ Ã¥tervänt till Japan, tadalafil men fortsätter att gÃ¥ pÃ¥ lektioner i Svenska en gÃ¥ng i veckan. Jag hade precis satt mig med min frukost framför datorn när hon skickar ett meddelande pÃ¥ MSN och ber mig hjälpa henne med nÃ¥gra ord. Visst, sovaldi säger jag, och tänker att hon kan väl inte ha hur svÃ¥ra ord som helst än. SÃ¥ ger hon mig det första, “totalförsvarsplikt”, vilket jag ger en henne en förklaring pÃ¥ och väntar pÃ¥ nästa. “Överhuvudtaget”, som tydligen inte fanns i hennes ordlista. Jag börjar formulera en översättning när jag inser att jag överhuvudtaget inte vet hur jag ska översätta “överhuvudtaget”. Försöker förklara vad det har för innebörd, vilket inte gÃ¥r sÃ¥ bra, slÃ¥r upp det via en engelsk ordbok men fÃ¥r inte fram nÃ¥got vettigt. Till slut lyckas jag ge henne nÃ¥gon slags generell innebörd och hon blir nöjd.

Men det blev inte jag. Har funderat pÃ¥ det en stund nu och insett att jag blir sÃ¥ instängd i det sprÃ¥ket jag för tillfället uttrycket mig pÃ¥ att jag sällan hamnar i situationer där en översättning helt enkelt inte finns. När jag pratar japanska uttrycker jag mig pÃ¥ ett sÃ¥ helt annat sätt att mÃ¥nga av de svenska ord, som jag kanske ser som absolut nödvändiga, inte behövs alls i min japanska. Det är nog mer eller mindre detsamma vilket sprÃ¥k man än läser, men desto mer med tvÃ¥ sÃ¥ skilda sprÃ¥k som svenska och japanska…